NEUROKIRURGI

Jag har tidigare i bloggen berättat om hur jag opererade Hydrocephalus.

Annars var det mest skallskador som jag hade på det neurokirurgiska operationsprogrammet i Aira. Ett otal nedtryckta, deprimerade skallfrakturer, som tryckte på hjärnan, ofta med underliggande blödning och benfragment intryckta i hjärnan kom för jämnan. Alla män gick med käpp. Den var bra att ha som hävstång när man bar tunga saker på axeln och som vapen, i både angrepps- och självförsvarssyfte riktat mot djur såväl som medmänniskor.

Det var inte den smått patetiska fredagsblåtiran som belastar sjukvården hemma i Sverige på fredagskvällarna vi såg när det gällde slagsmål, utan mycket allvarliga skallskador.

Enklast att handlägga var de nedtryckta skallfrakturerna. Man såg ju direkt vad som behövde göras. Skallfragmenten lyftes upp med ett elevatorium eller, i avsaknad av ett sådant, med en peang eller vad som nu fanns till hands. Det går nästan alltid att lirka spetsen på instrumentet under ett av de nedtryckta fragmenten och lyfta ut det med hävstångsteknik så man undviker att skada hjärnan oavsiktligt. Annars får man borra ett hål genom den intakta delen av skallen invid fragmentet och lyfta det med instrumentet via borrhålet. Sedan finns ofta ett extraduralt hematom som ska utrymmas, benfragment i hjärnan behöver plockas bort och hjärnhinnan repareras om den är trasig.

Allt detta behöver man inte CT för att begripa hur man ska gå tillväga. När det gäller skallskador utan nedpressade frakturer och patienten är medvetslös och/eller halvsidigt förlamad är det en större utmaning. Där är CT-undersökningen en ovärderlig hjälp. Men under en stor del av min karriär existerade inte CT, och vi klarade oss ändå. Om det var minsta misstanke om blödning som tryckte på hjärnan var det bara att borra hål och leta,. Enligt den så kallade “hackspettmetoden”, som jag kommer berätta om vid ett annat tillfälle.

En dag bars det in en medvetslös man med högersidig kroppsförlamning efter slag mot vänster sida av huvudet. Nerverna från hjärnan kryssar som bekant vägbana så vänstra hjärnhalvan styr höger sida av kroppen och vice versa. Vid operationen hittade jag ett stort extraduralt hematom, blödning utanför hjärnhinnan, som jag tömde ut.

Efter denna snabba och enkla operation kallades jag till mottagningen. Ytterligare en patient med halvsidig förlamning efter slag mot huvudet hade kommit, “same-same”. Också den operationen var enkel och snabbt överstökad.

Båda gubbarna vaknade till under nattens lopp.

På morgonronden fick vi klart för oss att det var samma två bråkstakar som slagit till varandra. Med käpp i högerhanden hade de drämt till på vänster sida av skallen på den andra. En efter en drattade de omkull på grund av hjärnblödning med högersidig kroppsförlamning.

Jag fick dem att avge löfte med hänvisning till den heliga Koran, att de skulle lösa sin konflikt utan våld, och tillade:

”Nästa gång ni kommer vägrar jag att operera er.” De skrattade gott. Hoppas de håller löftet.

Två bråkstakar

Helt i början av min kirurgiska karriär tog jag hand om en patient med svår skallskada efter en motorcykelkrasch utan hjälm. Det var som nybliven specialist. Jag ringde med en gång neurokirurgisk expertis på universitetssjukhuset. När denne fick klart för sig hur svårt skadad den unga människan var vägrade han ta emot.

”Det blir inget bra av detta, det får du klara på egen hand.”

Under operationen fick jag vägledning via telefon av neurokirurgen som mycket vänligt, tålmodigt och tillitsfullt uppmuntrade mig:

”Det fixar du!”

Det gjorde jag.

Efter det stora hjältemodiga ingreppet satt jag i personalrummet komplett utmattad men upprymd och inte så lite stolt över att jag klarade utmaningen.

Operationssjuksköterskan, en superduktig, hängiven yrkesbegåvning som jag hade stor respekt för lyssnade på mina nöjda kommentarer över vad vi åstadkommit. Så började hon lite tvekande:

”Jag vill inte göra dig ledsen, men nu ska jag berätta en sak som jag vill dela med dig.”

Och så berättade hon hur hon träffat sin underbara man för flera år sedan. De hade ett mycket lyckligt äktenskap. Men så ådrog mannen sig en svår skallskada. Blev opererad framgångsrikt på universitetssjukhuset.

Varje gång de var tillbaka på kontroller efter operationen var neurokirurgen särdeles nöjd med det lysande resultatet.

”Men det var inte längre min man”, sade sköterskan sorgset. ”Han är helt förändrad, inte alls den jag gifte mig med.”

Att hon inte bara skiljde sig? Nej, hon var troende och hade lovat: ”I medgång och motgång tills döden oss skiljer”.

Den berättelsen har jag  burit med mig under alla år, och det är första gång jag deler den med andra.

 

Här kan den intresserade se ett enkelt videoklipp från operation av en nedtryckt skallfraktur. Videon talar för sig själv.

Varning! Inte för känsliga personer. 

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments