UTE OCH CYKLAR?

När först man upptäckt hur användbar en cykeleker är kan bara fantasien sätta gränser. 

En period var vi helt utan röntgenmöjligheter i Aira. Plötsligt en dag var apparaten bara död. Jag trodde att boven var den etiopiska elektriciteten. Den är lika kryddat som den etiopiska peppersåsen. Ibland med ombytta faser, ibland 380v istället för 220v. Trots att vi försökte skydda all elektronisk utrustning med strömstabilisatorer brann en och annan apparat sönder. 

Men när vi tittade in i röntgenapparaten förstod vi det var en råtta som gnaget  på ledningarna. Den hade upptäckt att det inte var farligt med 12v. Många av dens anförvanter hade gått hädan  vid elektroexekution när de mumsat på ledningar med 220v. 

Det tog lång tid att skaffa ny apparat. Det gick inte att hitta reservdelar till vår åldriga utrustning. 

Det är förvånansvärd hur bra man klarar sig utan röntgen upptäckte jag. Om jag tvingades välja mellan röntgen och ultraljud skulle jag definitivt välja sistnämnde. 

En ung flicka kom in svårt sargat efter en trafikolycka. Vi kunne inte röntga. Utredning gjordes klinisk direkt på operationsbordet.

 

En LeFort III fraktur av ansiktsskelettet. Både under- och överkäken är krossade och överkäken har förlorat fästet. Den “flyter” (efter engelskans floating maxilla). 

 

Denna gången använda jag extern fixation med cykelekrar och gips.

Ögat som blev totalförstörd vid olyckan ersatta vi med en ögonprotes. 

 

 

Ha i tankarna att detta var på ett resursfattigt sjukhus i ett av värdens fattigaste länder utan käk-kirurgisk kompetens.

 

 

Please follow and like us:
error