LONDON CALLING

 

Så länge jag känt min kära hustru har hennes dröm varit att få åka till USA eller UK för att lära sig språket ordentligt. När barnen var utflugna för över två decennier tillbaka i tiden föreslog jag henne:

”Varför åker du inte till London och praktiserar engelskan?”  

Sennait åkte till dit och fick med en gång arbete som poolsjuksköterska på Kings College Hospital. 

Efter första morgonrapporten fick hon i uppdrag att ta vital signs, alltså puls, blodtryck, andning och temperatur på  inneliggande patienter. Det fanns bara en enda kvicksilvertermometer, och  en enda blodtrycksapparat till alla patienter på hela avdelningen. Lite som i Afrika.

Sennait trivdes väldigt bra i Brixton där hon bodde. Området var en sann mardröm för alla SD ‘are. Multikulturellt till max. Min kära hustru smälte in på ett sätt hon aldrig upplevt hemma i Sverige. Blev inte uttittad av någon. Hon trivdes till den grad att hon vägrade återvända. Jag fick börja tänka på att söka tjänst i London. 

Då blev det utannonserat en ortopedtjänst i Chichester som ligger på pendlingsavstånd till London. Jag ringde. Den som svarade kände mig. Det var en narkosläkare som tidigare vikarierat vid flera tillfällen på Höglandssjukhuset i Eksjö som  under en lång rad år anlitade vikarier från England.

Verksamhetschefen på narkosavdelningen var facklig representant. Hon skulle på ett fackligt möte och  informerade den engelska vikarien. Hon pratade genuin svengelska:

“Sorry, but I have to go to a fackmeeting.”

Engelsmannen hade hört talas om den svenska synden, men blev hur som helst lite konfunderad. Chefen sade lugnande:

“It will not take long time. It is so boring so most of the time we just sit and screw on the chairs.”

“Oh, I see”, svarade den engelska vikarien diplomatiskt.

Det var långt före #meetoo, men man hade redan uppmärksammat problemet och diskuterade införande av sexuella frizoner, utrymmen, till exempel en arbetsplats,  där man inte fick göra sexuella närmanden.

Den engelska narkosläkaren hade lagt ryggbedövning och såg på när jag lade patienten till rätta  på operationsbordet. Med en tuschpenna ritade jag den planerade snittföringen och markerade även området jag ville ha avdukat sterilt med en fyrkant. Narkosläkaren undrade vad fyrkanten betydde.

“That is my sexual free-zone. No sex inside the square!” svarade jag allvarligt.

“Oh, I see”, kom det diplomatiskt.

Men det var inte för min sexuella frizon narkosläkaren i Chichester kom ihåg mig. Han hade aldrig sett någon operera en höftfraktur så snabbt och elegant. Det tog exakt sju minuter sade han. Därför ville han absolut att jag skulle komma på intervju. Narkosläkare älskar snabba kirurger.

Med en gång gick jag på stan och köpte den finaste kostym jag kunde hitta på Dressman. Min dotter tyckte jag gjort ett bra val:

”Du kommer bli den mest välklädda av dom alla.”

Hon hade fel. Andra sökande hade inte bara skräddarsydda kostymer, utan även matchande slips och parfymerad näsduk i bröstfickan. En av dem anlände i en splitterny Bentley.

Jag tänkte, först blir man överläkare, sedan köper man en Bentley, men han där har redan köpt en. Det verkar skumt.

Jag fick inte tjänsten. Det gjorde han med Bentleyn. 

 

 

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments