STEN OCH STOLLAR

Polerat granitsten

I mina yngre dagar bodde jag i en liten stad i Småland. Jag blev bekant med en gammal gubbe ( i min nuvarande ålder) som bodde ensam i en stuga ute i mörka skogen. Han eldade med ved och pumpade vatten från egen brunn. Levde så nära naturen man kan. Polerade sten som hobby. Jag fick en som jag länge hade som brevpress. Tyvärr har den gået tappt under de många flytten under åren.

Han var ett original. I positiv bemärkelse. Ett av hans stora intressen var astronomi. Han var amatörastronom. Satt om nätterna med en stor kikare och observerade rymden. Förde noggrann protokol över sina observationer. Jag fick ta del av hans korrespondens med internationellt kända vetenskapsmän (det hete så på den tiden). Han hade fått uppkallat ett himlafenomen efter sig. Jag var fascinerat och bestämde att om jag någonsin blir så gammal som han skall jag börja studera astronomi.

I våras meldte jag mig till en astronomikurs på distans, men boken kom i vägen. Jag har emellertid både litteratur och kikare,. Nu ska jag bara få tid.

Nå, gubben fick ont i höften. Hade svårt att ta sig fram i skogen. Höften var sliten och han skulle få en ny. Jag var inte så erfaren så det blev chefen som opererade honom på stadens lasarett. Det gick bra, Gubben sprang omkring som en kalv på grönbete.

En dag var jag kallat in till chefens expedition. På hans skrivbord låg en fin polerat sten i granit. Jag tog den i handen och beundrade den.

“Ja, den!” sade chefen. “Den fick jag av en stollig patient jag opererade höften på.” Jag blev tyst. Det händer inte ofta.

At chefen såg mig som en stolle också är kanske inte så överraskande

Please follow and like us:
error