PÅ EGNA BEN II

Många undrar hur stor upptagningsområde sjukhuset i Aira har. Jag med.

För det går egentligen inte att säga. Vi hade patienter från så långt borta som 100 mil, och från alla väderstreck.

Ginda Baret ligger ganska nära huvudstaden Addis Abeba. Därför var det självklart att pappan tog sin flicka dit för att få hjälp. Hon hade länge haft ont i lårbenet, feber, var rinnande från ett kronisk sår och hälta.

Plötslig en dag gick benet bara av och hon blev sängliggande. Det fanns ingen hjälp att få i huvudstaden. Pappan begav sig ut på en mindre Odyssé med flickan på ryggen. Från sjukhus till sjukhus. Ingen kunne rädda benet.

Till slut hamnade han i Aira. Kanske hade någon tipsat honom?

Flickan hade kronisk benröta, osteomyelit. Man kan behandla hur länge som helst med de dyraste och mest potenta antibiotika som finns. Men det hjälper inte det minsta. Det finns alltid en eller flera, större eller mindre, bitar av dött ben (sekvester) som underhåller infektionen. Varje ända liten benbit måste plockas bort av en kirurg för att få bukt med den.

Det aktuella fallet hade komplicerats av en spontanfraktur genom involucrum, den bensubstans som kroppen försöker ersätta det döda benet med. Involucrum har inget läkningspotential, så frakturen kommer alldrig att läka. Lika bra att amputera. Det var också enda förslaget som alla tidigare konsultationer hade mynnat ut i.

Amputation var det säkra kortet som man lärde sig under utbildningen är rätta lösningen på denna svåra komplikation. Men vilken pappa går med på att amputera benet på sin flicka?



Att försöka rädda benet kan inte göra henne sämre, tänkte jag.

Jag tog bort allt dött ben (sekvester) och involucrum. Rensade såret från infekterat vävnad så att bara de friska benändorna var kvar.

Sedan fick hon ligga med benet i sträck tills jag var helt säker på att infektionen var borta för gott. Det tog flera veckor.

Andra ingreppet började jag med att skörda så mycket färskt ben från höftkammen jag kunne.

Sedan tog jag läggbenet (fibula) och satte in i märghålan på båda sider av bendefekten som ett överbryggande transplantat. För att stimulera benläkningen packade jag det ben jag skördat tät omkring konstruktionen.

Det blev förvånansvärd stabilt.

Stabillitetstest

Men det behövdes i alla fall en extern fixation (yttre ställning) för att lårbenet skulle kunna läka ostörd. Jag använde träpinnar och gips till att göra den. Det blev en extrastabil konstruktion av modellen “Dubbeldäckare”.

Med den på plats kunne hon stödja på benet med en krycka i varje hand.Efter tre månader hade benet läkt.

Vi kunne ta bort den yttre ställningen utan någon risk. Benet var ordentligt förkortat, men med en högklackat sko på den opererade sidan och barfota på friska sidan minskade hältan betydligt.

Vem av oss tre – pappan, flickan eller jag – som var lyckligast går inte att säga.

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments