DET KOM ETT BREV

Brevet fick jag för en liten tid sedan. Det gjorde mig mycket glad för det bekräftar att jag inte är ensam med mina tankar och att det finns andra med rebelliska visioner därute i verkligheten. Och samtidig ledsen för att så många duktiga och engagerade människor blir desillusionerade och känner sig tvingade att lämna ett yrke de annars älskar på grund av en kvävande och meningslös byråkrati.

Jag har inhämtat tillstånd att publicera en avidentifierad version av brevet som talar för sig själv.

Hej Erik!

Efter att ha läst din bok “Rebellkirurgen” känner jag att jag vill skriva och tacka dig för att du på detta sätt vill dela med dig av ditt liv och din livsgärning.

………Vi har träffats många gånger men jag vet inte om du minns mig. Jag jobbade på Försäkringskassan………Inte anade jag då i min naivitet spelet bakom kulisserna. Även om jag vet att det förekommer ganska ofta tycker jag det är ofattbart att vuxna ska hålla på med mobbning. Säkert handlar det ofta om rädsla. Någon som kan mycket mere än de själva måste till varje pris hållas nere. Tänk om dina kunskaper och kompetens i stället bemöts med glädje och uppmuntran. Vilken tillgång för kliniken!

Jag har med stort intresse läst om arbetet i tredje världen. Det är vi i västvärlden som har mycket att lära. Glädjen är ju nästan utrotat på arbetsplatserna här och har ersatts med gnäll och otillfredsställelse. Och patienter letar hela tiden syndabockar och gör anspråk på ersättning om det uppstår ett alldrig så lite fel. Det är inte konstigt att du inte klarade av att vara kvar i vården när du kom tillbaka. Och det är inte bara inom vården man startat denna administrationshysteri. Det är likadant inom hela den offentliga sektorn. Om man bara fyller i en massa blanketter och dokumenterar ointressanta och ovidkommande saker så är det frid och fröjd. Visst passar det en hel del människor. Man slippar vara kreativ och ta ansvar. Det är oantastligt om man sköter den här delen. Men vad leder det till? Ingenting. Jag tror egentligen inte det är för lite personal men om man inte får egna sig åt det man ska så räcker förstås inte resurserna till.

Själv är jag pensionär sedan….Det är jag glad över för jag tror inte jag hade klarat detta meningslösa pappersarbete. Men jag vet inte. När man är mitt i blir man nästan hjärntvättad. Jag önskar att jag hade varit lite mera rebellisk när jag jobbade men jag vet inte om det hade hjälpt. Administrationslavinen var redan satt i rullning.

…………………………………

Tack än engång! Boken har jag gett till min son. Han har med stort intresse sett filmen så jag hoppas han ska gilla boken också.

Allt gott till dig och din hustru! Jag behöver inte uppmuntra er att vara rädda om varandra. Boken genomsyras av er kärlek.

Varma hälsningar

Please follow and like us:
error

Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notify of