CANCER

Många gångar får jag frågan om det finns cancer i Afrika. Det gör det. Cancer är minst lika vanligt förekommande som här hemma. Tyvärr är medvetenheten låg. Patienterna kommer nästan alltid för sent och kan inte kureras. Det blir för det mesta palliativ kirurgi.

På flertalet av de över 80 olika språk som finns i Etiopien fattas ordet “cancer”. Ibland använder man samma ord som för tuberkulos: “Nekasar”, och det gör det ju inte enklare för patienten.

Transplantationskniven är en ovärderlig hjälp. Det finns automatiserade som går på tryckluft eller elektricitet, men de går förr eller senare alltid sönder. Den enklare handdrivna modellen är att föredra.

Ett annat viktigt instrument är meshapparaten. Med den gör man små håll i hudtransplantatet som gör att det kan expandera och täcka ett större område.

Det gör också att blod och serum kan sippra ut. Annars samlar det sig under transplantatet och lyfter upp det från underlaget och hindrar det i att fastna.

Om man inte har meshapparat eller det är sönder går det att mesha med ett skalpellblad. Men det är tidsprövande och inte lika effektivt.

Därför försökte jag hålla meshapparaten vid liv. Det krävde reparationer lite då och då.

Här tvinar jag en ny spiralfjäder utav en metaltråd.

Det är ett tungt ämne. Men den underbara livsinställning som de flesta habesha besitter gjorde det lättare att hantera.

Här ler en ung nyopererat ung kvinna till fotografen. Inte behöver hon långvarig kristerapi eller psykologstöd.

Dagen efter mastektomi för bröstcancer. Här behövas ingen kristerapi.
Please follow and like us:
0 0 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments