SOMLIGA GÅR MED TRASIGA SKOR

Somliga går med trasiga skor. En del går helt utan.


Jag blir fortfarande rörd till tårar när min kära hustru Sennait berättar om hur hon som barn försökte binda kartongbitar fast under fötterna för att uppleva känslan att ha på sig sko. Det var enbart pappan i familjen som hade ett par.

Min svägerska varnade mig i sin tid för att ingå äktenskap med Sennait.

“De kulturella skillnaderna är allt för stora. Det kommer inte hålla!”

Visst upplevdes kulturskillnaderna som stora, men det berikade enbart mitt liv och gav mig ofantliga och ovärderliga lärdomar. Utan Sennait vid min sida hade jag alldrig blivit den jag är i dag.

Det gjorde också att jag slapp den känsla av “dom och vi” som de allra flesta biståndsarbetare led av. Även ferenji som levd halva sitt liv i landet kunde ibland avslöja en närmast avgrundsdjup oförståelse för vissa fenomen.

Det blev också mycket enklare att sätta mig in i mina patienters situation. Det kunde varit Sennait som barn, tänkte jag när jag undersökte en liten, barfota och snorig tjej i en trasig och smutsig klänning. Och den vuxna mannen som var nästa patient kunde varit hennes onkel.

En sak som jag mycket tidigt fick klart för mig är skillnaden på intelligens och belästhet. Jag har träffat lika många outbildade, men intelligente analfabeter i Etiopien som belästa, men ointelligenta högutbildade i Sverige.

Mina första sko

Please follow and like us:
0 0 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments