VÄRLDENS BÄSTA SJUKVÅRD I

Patienten i nedanstående artikkel från DN hade fått bättre och snabbare behandling på sjukhuset i Aira.

Ett enkelt – faktisk primitivt – sjukhus på landsbygden i ett av världens fattigaste länder.

När tidigare AIK-spelaren Jesper Nyholm fick underbenet söndersparkat hamnade han som satellitpatient på Karolinska – på avdelningen öron-näsa-hals. Sedan gick mycket snett, och han riskerar men för livet. Händelsen utreds nu av Karolinska som lex Maria, och han har själv gjort anmälan till Ivo. 

– Jag gör det för andras skull. Det får inte vara så här, säger Jesper Nyholm. 

I Jesper Nyholms journal har en sjuksköterska gjort en anteckning: 

”Patienten mycket svår att smärtlindra under dagen. Söker ortopedjour flertalet gånger under dagen som ej har möjlighet att komma och titta på patienten eller ordinerar ytterligare smärtlindring. Söker även kirurg och bakjour utan resultat”. 

Det var dagen efter att Jesper Nyholms första operation. Han visar bilder på foten i mobilen. 

– Den var sjukt stor, som en ballong. 

Det var våren 2018, i en match mot Örebro i Svenska cupen som Jesper Nyholm sparkades så illa att han bröt benet. Med en så kallad öppen fraktur, där benpipor stack ut, kom han in till akuten på Karolinska i Solna. 

Jesper Nyholm. Foto: Josefine Stenersen

Såret gjordes rent, men det fanns ingen vårdplats på ortopeden, och Jesper Nyholm lades in på öron-näsa-hals, som så kallad satellitpatient. 

– Jag fick veta att jag inte skulle opereras direkt – och jag tänkte att ”ni vet bäst”. Det är klart att de prioriterar.  

Nära två år och 14 operationer senare är han ännu inte återställd. Han drar upp byxbenet och visar på de stora ärren som löper från knät ner till foten på båda sidor, och på ett mindre strax ovanför hälen – ett märke av dobbar som också finns dokumenterat. 

Han har även nervskador. 

– Jag har svårt att gå barfota, och har gärna på mig strumpor även inomhus. Om jag kliver på en liten, liten sten i hallen kan det göra ont ända upp till låret. Det är sådär, säger Jesper Nyholm, ett uttryck han ofta använder när han berättar om skadan som blev så mycket värre än någon hade kunnat ana. 

Den detaljerade berättelsen om händelsen, som AIK:s lagläkare Karol Zyto skrivit, finns med i Karolinskas händelseanalys av vårdskadan, som anmälts enligt lex Maria. Utredningen pågår fortfarande, men mycket pekar på att en hel del gick fel. Lagläkaren ifrågasätter varför Jesper, som hade en öppen fraktur med ökad infektionsrisk, inte prioriterades för operation direkt – utan tvingades vänta i 36 timmar. Och sjukhuset listar en rad brister: att benbrottet borde ha setts över direkt under sterila förhållanden, och inte på akuten, att komplikationerna observerades sent trots tecken på infektion, att ett stort antal läkare var inblandade. Inga regelbundna kontroller gjordes av van personal eller ortoped, enligt utredningen. 

Jesper Nyholms ben är fullt av ärr efter operationerna som följde av benbrottet. Foto: Josefine Stenersen

– Sjuksköterskorna och undersköterskorna på öron-näsa-hals var jättetrevliga, men de var också ärliga och sa att ”vi kan faktiskt inget om det här, men vi ska göra allt vi kan”. Och ronderna var… sämst – det står i journalen att ronden var där, men det var den inte, säger Jesper Nyholm. 

När han efter någon vecka flyttades till ortopeden var det bättre. 

– De hade kompetensen, men de var underbemannade. 

Genast efter första operationen stod det klart att något var fel – Jesper kunde inte sänka benet från sängen. Ännu värre var det att ta de första stegen, med hjälp av sjukgymnast och kryckor. 

– Jag ställde mig upp och kände direkt hur ont det gjorde. Tårarna började rinna när jag tvingade mig att gå femton steg. Efteråt tuppade jag av och sov i fyra timmar. 

Dagarna efter blev läget allt sämre, och det gjorde alltmer ont, trots smärtstillande. Febern steg och benet svullnade. Samtidigt, som journalen visar, hade sjuksköterskan svårt att få kontakt med ortopedjouren. 

Sedan förstod jag att det var infektionslukten som jag kände.

En sen kväll står fönstret i rummet öppet, han tyckte att det var varmt med febern som kom och gick. Och så var den plötsligt där – lukten. 

– Det luktade det värsta du kan tänka dig – sopor, kattpiss, allting blandat. Jag började titta ut för att se om det var läckage från något som luktade. 

– Sedan förstod jag att det var infektionslukten som jag kände – i varje andetag, inifrån, från mig! 

När läkaren som kallades in drog bort förbandet var det tydligt att den påträngande infektionslukten kom från benet. Jesper Nyholm ställdes då inför ett val – behandling med antibiotika eller en ny akut operation. 

– Min pappa var där, och vi hade ju ingen aning. När vi frågade om riskerna med antibiotikakuren, var budskapet att jag kunde förlora benet. Vi bara kollade på varandra… ”vi tar väl operationen då”. 

Även kontakterna med vården har fungerat dåligt. Exempelvis fick Jesper Nyholm kort efter den andra operationen beskedet att han aldrig mer skulle kunna spela fotboll. 

– Det fick jag veta över telefon. Det var ju… sådär. Men det var så mycket som hände med personal som kom och gick, och strax efter skulle jag opereras igen. 

Jesper Nyholm vårdades 22 dagar på Karolinska innan han lämnade sjukhuset – i rullstol. Det var bara början på en lång period av rehabilitering.  

När det efter ett halvår stod klart att benet läkte dåligt, och att han måste ta bort spikar och opereras igen. 

– Det här var i september och jag fick veta att jag kunde få en tid – i december! Då brast det för mig. 

Sedan hade både Jesper Nyholm och lagläkaren Karol Zyto svårt att få kontakt med läkaren och de operationer som följt har gjorts på ett annat sjukhus. 

Jag gick iväg och grät. Det var den värsta dagen, så mycket som jag missade.

Karol Zyto är försiktig i sina uttalanden. 

– Men jag kan säga att då blev jag mycket… besviken. När så mycket har gått fel, då kan man inte sätta upp patienten på väntelista för en operation som tar 20 minuter! 

Samma år som benbrottet tog AIK SM-guld. Jesper säger att det var blandade känslor när lagkamraterna höjde pokalen. 

– Jag var ju där, men jag hade så ont och det ilade när jag reste mig upp. Jag gick iväg och grät. Det var den värsta dagen, så mycket som jag missade. 

Jesper Nyholm är kontraktslös, men tränar med sikte på att komma tillbaka till fotbollen. 

Han berättar sansat, men blir förskräckt när han får höra att dödsfall utreds bland sjukhusets utlokaliserade patienter. Ändå är det inte ilska som ligger bakom hans Ivo-anmälan. 

– Det handlar om att inte andra ska drabbas. Det får inte vara så här, säger Jesper Nyholm. 

Ivo har ännu inte fattat beslut i ärendet. Karolinska avstår från att kommentera.

Please follow and like us:
0 0 vote
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments