SNOPPCENSUR

Manneken pis

Under min tid som kirurg på Aira Hospital startade jag en blogg för att skapa interesse för verksamheten. Vi behövde donationer för att köpa utrustning och – viktigast av allt – utbilda personalen.

Det fanns inget budget för sådant. Egentligen var det inte tillåtet med insamling av pengar enligt missionens  anställningskontrakt. Men jag såg det som ända möjlighet för att utveckla verksamheten och hjälpa folk ur fattigdom och okunskap.

Tyska missionen samlade själva in pengar till “Projekt 49 Aira Hospital”. Bidraget till sjukhuset bestod av en donation på 200 000 birr ( ca 70 000 kr) årligen till “fattigfonden”. Alla insamlade medel som överskred det beloppet “rann över” till andra projekt, t.ex. utbildning av präster på bibelskolan. Motivet till det förfarande var att det kom in så mycket pengar till sjukhuset i Aira medans andra projekt knappt fick nåntings alls. Jag varnade tyska missionen för den dagen en granskande reporter fick reda på det. Då tror jag inte att givarna skulle bli glada direkt.

Tyska missionen fortsätter att samla in pengar som givarna tror går till Aira, medans det i verkligheten finns en spärr på de 200 000 birr som går till “fattigfonden”.  Inflationen i Etiopien de senaste tio åren har varit enorm. Prisen på matvaror har liksom allt annat skjutit i vädrat, ända upp till himlen. Det ända som inte ökat är tyska missionens bidrag till sjukhuset. Det har stått stilla under alla åren. Något jag heller inte avstod från att kommentera i tid och otid.

Det var inte enbart etiopiska kyrkan som hade svårt att slussa pengar ditt de var tilltänkt.

Som jag alltid brukar säga: “Korruption är inte uppfunnen i Afrika.”

Min blogg gick strykande. Antallet besökare bara ökade. Jag lagde in en app som visade hur många och vilka som besökte. sidan. När antalet besökare var uppe i tusentals dagligen upptäckte jag att ett stort antal hade sökt på “penis” – “large penis” – “I love penis” –  “penis in anus” och liknande. Variationen var stor. Det var snuskhumrar som letade porr.

Jag lade ned bloggen. Trots det fortsatte vi få bidrag från många generösa privatpersoner som oftast inte hade någon som helst kyrklig anknytning. Svenska folket är givmild upptäckte jag. Bidragsviljan var enorm. Vi kunde utbilda massor med personal och skaffa behövlig utrustning som kunde ersätta mina “Uppfinner-Jocke”-metoder.

Långt innan bloggen gick i graven fick jag ett meddelande från ekspeditionen på svenska missionen att ett foto på min blogg var stötande och olämplig. Det var en tre-årig pojke. Men det var inte det som var stötande. Han var naken! Man kunde se hans snopp!

Jag frågade tanten på ekspeditionen om hon försökte utöva censur av min blogg. Hon svarade nej. Efter en stund kom det ett nytt meddelande från henne: “………..förresten jo!”

Hon ville censurera.

Jag lovade högtidligt att den dagen som statyn manneken pis i Bryssel fick byxor på skulle jag ta bort bilden på den nakna pojken.