UTERUSRUPTUR

Morgonkaffet hamnade i vrångstrupen när jag läste DN på nätet idag: 

>>Födande kvinnas livmoder brast<<

>>En kvinna som födde på numera nedlagda BB Sophia klagade på svåra smärtor men fick höra att ”det gör ont att föda barn”. Kort därefter brast kvinnans livmoder och barnet som låg livlöst mellan hennes tarmar fick förlösas med urakut kejsarsnitt. Förlossningskliniken kritiseras nu av Inspektionen för vård och omsorg. <<

https://www.dn.se/sthlm/fodande-kvinnas-livmoder-brast/

I min kommande bok “Rebellkirurgen” och vid mina föreläsningar hävder jag att uterusruptur, bristning av livmodern, bara förkommer i tredje världen där förlossningsvården är undermålig. och alldrig inom svensk sjukvård. I alla fall inte i full utvecklat form, där barnet hamnar fritt mellan tarmarna.

Men det är precis vad som hänt, inte på ett litet obskurt ställe, utan i själva rikets huvudstad.

Nu behöver man alltså inte längre åka till tredje världen för att uppleva denna exotiska och sällsynta komplikation. 

Om barnet ligger fel eller är för stort kan det inte passera bäckenet hur mycket än livmodern drar ihop sig. Den är stark och slutar inte jobba förr än barnet är ute. Om det inte görs kejsarsnitt i tid brister den således förr eller senare, och barnet föds ut i bukhålan bland tarmarna, där det avlider, i det närmaste momentant. Även den födandes liv är i farozonen om inte man operera med en gång.

Ju längre tid det går innan operation dess sämre blir patienten, och dess högra blir dödligheten. 

I Aira fick vi mellan femtio och hundrade födande med uterusruptur om året, så vi fick stor rutin på att operera den förlossningskatastrofen. 

På universitetssjukhus och i de flesta läroböcker lär man ut att det måste göras hysterektomi, livmodern måste tas bort, vid uterusruptur. Risken för infektion är för stor annars var förklaringen. Det är ett stort ingrepp som på en patient som redan är i dålig allmäntillstånd kan få ödesdigra konsekvenser.

Som krigskirurg lärde jag mig att rädda liv med så lite kirurgi som möjligt, och inte utsättas en redan svårt traumatiserat patient för ytterligare påfrestningar. Samma princip använde jag vid operation för uterusruptur. 

Jag sydde sållunde alltid bristningen i livmodern. Gjorde alldrig hysterektomi. Tvärtom om vad etablissemanget rekommenderade.

Trots att våra patienter ofta anlände i svår chock utan vara sig puls eller blodtryck lyckades vi rädda livet på 95%. Ett makalöst bra resultat. Mortaliteten på universitetssjukhusen som alltid gjorde hysterektomi var skrämmande hög. 

En av våra etiopiska läkare gick specialistutbildning i gynekologi. Som avslutande examensarbete ville han jämföra resultatet efter enbart sutur vid uterusruptur på Aira Hospital med resultatet efter hysterektomi på universitetssjukhuset. Han fick bara tillstånd att göra första delen. Universitetet förbjöd honom att publicera deras resultat!

[ngg_images source=”galleries” container_ids=”1″ display_type=”photocrati-nextgen_basic_thumbnails” override_thumbnail_settings=”0″ thumbnail_width=”240″ thumbnail_height=”160″ thumbnail_crop=”1″ images_per_page=”20″ number_of_columns=”0″ ajax_pagination=”0″ show_all_in_lightbox=”0″ use_imagebrowser_effect=”0″ show_slideshow_link=”1″ slideshow_link_text=”[Visa bildspel]” order_by=”sortorder” order_direction=”ASC” returns=”included” maximum_entity_count=”500″]

Instruktionsvideo på sutur av främre uterusruptur (av rebellkirurgen)

Please follow and like us:
error

4
Leave a Reply

avatar
2 Comment threads
2 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
3 Comment authors
KarinMrebellkirurgenMaria Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
Maria
Guest
Maria

Jag fick uterusruptur april 2011 på Danderyds BB, när min andra dotter skulle födas, det gamla ärret gick upp, och när de fick ut henne var hon på väg ut i buken. Barnmorskan var fantastisk, hon fattade så snabbt vad som höll på att hända, och allt gick så fort. Vår dotter föddes med asfyxi, och jag förlorade blod, min man blev nog ganska chockad, men personalen var väldigt proffsig, jag känner för de familjer som går igenom samma sak under svårare omständigheter i världen.

KarinM
Guest
KarinM

Min historia, väldigt kortfattad! Havandeskapsförgiftning 2009 som slutade med akutsnitt i vecka 31. 2011 barn nummer två, igångsättning v.38 för vaginal förlossning som slutade i urakut snitt vilket visade sig vara en (liten) uterusruptur. 2015 var det dags för barn nummer tre efter att ha försäkrat oss om att det skulle vara ”säkert” vid planerat snitt ca. 4 veckor innan beräknad födsel. Jag fick inte komma i värkarbete enligt sjukvården. I vecka 34 fick jag ont i magen hemma, inte värkar utan ihållande, ökande smärta. Jag åkte in till förlossningen där man inte hittade barnets hjärtljud, det togs beslut om… Read more »