BLINDE-WERNER

På sjukhuset i Aira där jag arbetade som kirurg under en tio år lång period, kom det en dag en kvinna i färggranna kläder med sitt lilla barn på armen.

Av klädseln kunde man se att hon kom från Harar, ett område hundra mil öster om Aira. Hon hade vandrat land och rike runt, från sjukhus till sjukhus, utan att hitta hjälp för sitt barn som var helt blint på grund av medfödd grå starr.

Många unga etiopiska läkare passerade under årens lopp sjukhuset i Aira. Alla lärde jag med en gång att göra kejsarsnitt, så jag själv slapp bli väckt flera gånger varje natt. Några av dem hade gott handlag. Andra var inte så intresserade.

Dr. Samuel var det definitivt inte. Han verkade, milt sagt, inte bekväm på operationssalen. Men han var fascinerad av ögonkirurgi, så han reste till Addis Abeba, blev specialist inom området och återvände.

 

Vi köpte konstgjorda linser i plast från Indien för trettio kronor styck,  och dem satte han in i ögonen på barnet från Harar efter att ha tagit bort de grumliga.

 

Det var ett sant mirakel, i äkta biblisk anda, att se barnet dagen efter operationen nyfiket utforska den värld han aldrig sett förut under sitt korta liv.

 

”Han ser mig! Han ser mig!” grät mamman lycklig.

Jag tänkte på min pappa och fick en tår i ögonvrån.

 

Min far föddes blind på grund av grå starr, grumliga linser. Professor Mogensen opererade honom på Komunehospitalet i København någon gång omkring 1910, när han var två år gammal. Ett öga i taget.

Farmor tyckte liksom dagens etiopiska mammor att hennes lilla pojke inte skulle möta strapatserna på tom mage, så han fick en rejäl frukost med wiener-bröd och kaffe. Mitt under operationen, som gjordes i eternarkos på öppen mask, kräktes han naturligtvis. Professorn blev ursinnig. Operationen misslyckades.

Efter ett tag gjordes ett försök med andra ögat. Det misslyckades också. Men denna gång gick det inte att skylla på farmor. Min pappa förblev blind resten av livet.

Själv upplevde han sig aldrig handikappad. Tvärtom tyckte han ofta synd om oss seende stackare som gick miste om så mycket, för att vi varken hör, luktar eller känner.

Verkade folk osäkra på vem det var som ringde på telefonen när han presenterade sig med sitt för-namn Werner , brukade han lägga till “Blinde-Werner”. Det var han.

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Laila
Laila
14 oktober, 2018 13:24

Man undrat ju såklart vad glasögonen gjorde för nytta?😁 jag tror han hade rätt i att vi seende går misste om mycket.