CYKLEN ÄR NYCKLEN

Denne mailkorrespondance ägde rum för ett år sedan, i september 2017. Vi hade haft semester på Bornholm med barn, barnbarn och diverse släktningar.

Min kära hustru och jag var helt utmattade så vi bestämde oss för att åka tillbaka till solskensön och ta lite semester på riktigt.

Vi tog en promenad på stien som slingrade sig längs kysten. En lycraklädd man på racecykel  susade förbi i full fart och försvann kring kurvan. När vi själva rundade den låg det en man mitt på vägen bredvid en omkullvält cykel.. En kvinna satt och höll hans huvud. Jag trodde såklart att den lycraklädde racercyklist hade orsakat en olycka, gick fram, böjde mig ned och frågade vad som hänt.

Här måste jag infoga att jag under mina första år på akutmottagningen snabbt  lärde mig huruvida en medvetslös cyklist skulle tas hand om av medicin- eller kirurgjouren. Jag frågade bara ambulansgubbarna:

“Stod cyklen upprest eller låg den bredvid patienten?”

I första fallet var patienten medicinsk , hjärnblödning eller hjärtinfarkt. I andra fallet kirurgisk, trauma. 

Ingen regel utan undantag.

Cyklisten på Bornholm var pulslös. Han hade fått hjärtstillestånd. Men han hade tur i oturen för kvinnan som satt bredvid, hans fru, är narkossjuksköterska och tillsammans utgjorde vi ett perfekt team, jag doktor och hustrun sjuksköterska.

Den lycraklädde mannen hade såklart stuckit iväg med blixtens fart…………………………….för att leta mobiltäckning så han kunde rekvirera ambulans. Hans insats var lika viktig för räddningsinsatsen som vår. 

Efter 20 långa minutters hjärtmassage och mun-till-mun ventilation kom ambulansen och tog över, intuberade och stötte med hjärtstartare. Redan på andra försöket gick hjärtat igång. Ambulansen åkte iväg.

Vi undrade såklart hur det sedan gick.

En vecka efteråt ringde frun och berättade att hun hämtat sin man från Rikshospitalet i Köpenhamn. Han var helt återställd.

Det var rätt häftigt när jag vid en föreläsning jag höll i Jönköping på Elmia upptäckte att näste talare på programmet var just mannen med hjärtstilleståndet från Bornholm. Han var tillbaka i sitt arbete inom sjukvården på full tid.

Vi hade självklart träffats innan. 

Men vad har det med mailen att göra? Ju, min son Daniel frågade om inte jag skulle skriva en bok, och jag svarade tvekande: 

“Jag kanske gör ett försök.”

Nu ligger boken färdig på trykkeriet och väntar på att någon ska trycka på knappen. 

 

 

 

 

 

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments