FISK

I efterdyningarna av den stora svältkatastrofen på 70-talet i Etiopien kom en stor internationell biståndsorganisation på ett genialt projekt. Det gick ut på att bygga dammer och därvid skapa sjöar som kunne implanteras med fisk. Ett utmärkt proteintillskott. 

Aira ingick i projektet och fick en dam med tillhörande artificiell sjö. Den implanterades med fiskyngel som snabbt växta till stora fiskar. 

Men ingen fiskade i sjön. Biståndsorganisationen hade glömt att fråga huruvida befolkningen åt fisk. Det gjorde den inte. Av den anledning att området sedan jordens skapelse alldrig haft tillgång till annat vatten än omkringliggande floder där det inte fanns fisk. 

Etiopiska folket är otroligt konservativt på gott och ont. Det gäller även matvanor. Ingen ville testa detta konstiga kulinariska inslag som ferenji (vita utlänningar) hade hittat  på.

Fisken trivdes utmärkt. Ingen ville dem något ont, som att döda och äta upp dem. Malariamyggen trivdes också väldigt bra i det stillastående vatten. De förökade sig snabbt.

Befolkningen trivdes inte alls. De dog som flugor av malaria. 

Så går det när någon som tror sig veta bättre sitter långt borta från verkligheten och bestämmer.  Katastroferna som de orsakar verkar alldrig bekomma dem och de ställas alldrig till ansvar för sina ödesdigra beslut. Precis som i sjukvården härhemma. 

De ända som åt fisk i Aira var de tyska missionärerna. Men de lämnade alla området kort efter att Sennait och jag kom dit. Vi blev fiskmannens ända kunder.

Fiskmannen   Foto: Cleis Nordfjell

En gång bjöd vi våra unga etiopiska AT-läkare på middag. Det vankades fisk. De hade under sin fleråriga utbildning bott i storstaden och exponerats för alla moderniteter. Men fisk hade de alldrig smakat. De tyckte det var gott, men när de försökte få sin tjänsteflicka att tillberedda fisk gick de bett. 

Vi förblev de ända kunderna, men fiskmannen tog bra betalt så han klarade sig.

Sennait upptäckte snart att han gick direkt till marknaden och söp upp pengarna som hon betalade för fisken.  Därför vägrade hon betala honom utan gav pengarna till hans fru. Men då gav han frugan stryk för att komma åt pengarna. Det blev att vi slutade äta fisk.

Fiskmannens dotter skaffade inkomst till hushållet vid att arbeta extra som tjänstflicka. Hon kämpade hårdt för att kunna fortsätta med att gå i skola. EDUF –http://www.eduf.se/  – sponsrade hennes utbildning till barnmorska. 

Djale Tesfaye “Fiskmannens dotter
http://www.eduf.se/fardigutbildade-stipendiater

Det var en utmaning utan dess lika. Hon hade en enorm uppförsbacke på grund av bristfälliga kunskapar, särskilt engelska språket. Men hård arbetande och envis som hon var lyckades hon till slut. 

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
2 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Jan Thews
19 december, 2018 17:41

Tyvärr, trots hennes kämpande och slutliga examen och licens, lyckades det henne inte att få jobb som stämde med hennes kompetens. Vad vi vet. Så tråkigt. Vi försökte hjälpa till men det gick inte ändå. Det är den enda av EDUFs stipendiater som vad vi vet inte arbetar i sitt nya yrke. Kan någon hjälpa henne?