“FORVENTNINGENS GLÆDE ER DEN STØRSTE”

Allt har stått precis stilla under pandemin. Inga föreläsningar, inga uppträden, inga resor.

För inte att hamna i coronadepression som så många andra har jag försökt sysselsätta mig med olika projekt. Ett av dem har varit att inrede en jazz klub i Eksjö. Det har varit spännande. Nästan som att bygga upp en operationsavdeling i Etiopien. Jag har kuskat runt och letat billig inredning på blocket och FB Marketplace, i second hand affärer och loppmarknader.

Jag har tänkt ut tekniska lösningar och mött diverse utmaningar man kan stöta på med en begränsat budget. Precis som i Etiopien.

Nu är lokalen färdig. Nästen att man känner lite vemod. Jag måste öppna verksamheten och passer på nu när det blivit lättnader i coronarestriktionerna. Med gällande regler kan jag samla 20 gäster i klubben. En gäst per 4 kvm.

Fredag 4’e juni kl. 19.00 blir det invigning , “Världsperemiere”. Jag har annonserat på FB event. Där kan man göra bindande anmälan genom att swisha 100 kr för inträde. Ett måste för att kunna kontrollera antalet gäster.

Men som vanligt läser folk “som f… läser bibeln” och det klickas friskt på “kommer” och “intresserat”. Men hur många det blir i verkligheten är högst oklart.

Det kommer kanske inte en kotte! Tänk om det inte finns intresse alls och det blir fiasko?

Den danske filosofen Søren Kierkegård var förlovat i sin ungdom. Han bjöd sin fästmö på en soirée i Köpenhamns kungliga teatern. Fästmön var lycklig och förväntansfull. Invigde alla sina vänninnor i den kommande händelsen. Sydde upp en fin balklänning och förberedde sig på alla sätt.

Så kom den stora dagen. Fästmön tillbragte största delen av den hos hårfrisörskan på le salons de coiffure. Äntligen blev det kväll. Fästmannen, Søren Kierkegård, anlänta vid hennes bostad i hästdroge med kusk och paljetter. De drog i väg till kungliga teatern. Där fanns en lång ringlande kö av hästdragna eqipager utanför. Hela den Köpenhavnska societet var där festklädda och väldoftande.

Äntligen kom hästvagnen med Søren och hans fästmö fram till ingången. Livréklädde betjänte gjorde sig redo för att ta emot dem. Men då gav filosofen order till kusken om att vända hem till bostaden.

Fästmön tittade undrande på sin kära fästman.

Han förklarade tålamodigt att “Forventningens glæde er den største!” (“förväntans glädja är den största”). Det blev ingen soirée.

Søren Kierkegård förblev ogift resten av livet.

Om nu jazzklubben blir en flopp gör det alltså inget. Jag har redan upplevd den största glädjen: “Förväntans glädja”

Please follow and like us:
0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments